Jag visste inte att jag var en sån poet
Mitt i allt städkaos (ni ska få se senare), så hitta jag en dikt jag skrev för några år sen.
Tänke ni skulle få läsa den, riktigt vacker faktiskt.
Ni får sen skriva vad ni tycker?
Tänke ni skulle få läsa den, riktigt vacker faktiskt.
Ni får sen skriva vad ni tycker?
Det var som en dröm när jag såg dej,
stående bland vackra syrener.
Vinden smekte ditt hår,
ditt hår som hade en gyllende glans,
dina ögon som jag nästan inte trodde fanns,
hela Du skimmrade.
Solens glänsande strålar,
dansade på din hud,
dina kinder,ja hela din figur, glänste i guld.
Där Du var fanns allt det vackra.
Fåglarna som sjöng sin ljuva sång,
syrenernas sammetslena doft, bäckens porlande ljud.
Jag tittade mig omkring, allt var så vackert,
men det allra vackraste var Du.
Jag närmade mig dig.
Ville känna din hud mot min, fingrar som lekte med ditt hår,
nyfikna blickar som möttes.
Jag kände din doft, havet, vanilj, shasminens underbara doft,
allt jag älskade var Dig.
På darrande ben kändes plötsligt allt så svårt.
Jag sträckte ut min hand mot din,
ett vackert gyllene sken svepte då runt oss två.
En glänsade tår på min kind,
mina ögon som kisade mot solens strålar.
Plötsligt var du borta.
Jag kunde inte längre känna dina andetag mot min hud.
Du, jag lovar dig,
vi syns igen, och då, för evigt.
stående bland vackra syrener.
Vinden smekte ditt hår,
ditt hår som hade en gyllende glans,
dina ögon som jag nästan inte trodde fanns,
hela Du skimmrade.
Solens glänsande strålar,
dansade på din hud,
dina kinder,ja hela din figur, glänste i guld.
Där Du var fanns allt det vackra.
Fåglarna som sjöng sin ljuva sång,
syrenernas sammetslena doft, bäckens porlande ljud.
Jag tittade mig omkring, allt var så vackert,
men det allra vackraste var Du.
Jag närmade mig dig.
Ville känna din hud mot min, fingrar som lekte med ditt hår,
nyfikna blickar som möttes.
Jag kände din doft, havet, vanilj, shasminens underbara doft,
allt jag älskade var Dig.
På darrande ben kändes plötsligt allt så svårt.
Jag sträckte ut min hand mot din,
ett vackert gyllene sken svepte då runt oss två.
En glänsade tår på min kind,
mina ögon som kisade mot solens strålar.
Plötsligt var du borta.
Jag kunde inte längre känna dina andetag mot min hud.
Du, jag lovar dig,
vi syns igen, och då, för evigt.
Kommentarer
Postat av: Brandmannen!
Mina ögon tåras! På riktigt. Vilket geni du är! Gullunge!
Postat av: elin kindslätt
oj... jätte fin ju! jag ryste seriöst när jag läste den! keep it up! (vill läsa mer sånt!)
Trackback
